DennaTennis Europe tävling började på pappret i kvalgruppen men Frida kom till slut med som ordinarie i huvudtävlingen vilket gjorde att vi inte åkte upp förrän på söndagen för sign-in med matchstart på måndagen.
Detta innebar att läxor fick plockas med och göras under lediga stunder. Tack Sissi för hjälpen!
Första matchen blev mot en irländska som Frida klarade av ganska enkelt med en bra inställning från början och med ett litet sjunk i början av andra set men det höll och matchen slutade 6-1 6-2.
I nästa omgång väntade en ryska som Frida tränat bredvid dagen innan och nervositeten var nog lite större i varje fall hos mig inför denna match. Jag menar, åker man från Ryssland till Vänersborg för att tävla så är man inte vem som helst. Hon hade dessutom vunnit sin första match på ett ganska enkelt sätt.
Frida öppnade denna match oerhört taggad och presterade i min mening sitt bästa set någonsin, den stackars ryskan kom egentligen inte in i matchen alls under detta set och redan vid ställningen 3-0 till Frida så bröt hon ihop och såg ut som att hon bara ville därifrån…Frida hamrade på och slog winners och det ryskan fick tag i missades grovt i desperation. 6-0 till Frida i en rasande fart gjorde att hoppet tändes.
Andra set började med bättre spel men gick upp till 3-0 innan ryskan började hitta linjerna och fick ett game samtidigt som en liten svacka från kom…vilket innebar att ställningen helt plötsligt blev 4-3 och vi på läktaren började höra den ryska hejaklacken ösa instruktioner ner mot sin spelare som nu börjat spela bättre.
Frida la då in ytterligare en växel till vår förtjusning och kunde avsluta med 6-3 i andra set.
I nästa match väntade Ella Haavisto…..ni vet hon som Frida fick lämna w.o till i SALK…..
Vi hade pratat ihop oss om hur vi skulle försöka att spela mot Ella som jag sett spela dagen innan mot en Litauiska på ett sätt som snarare hör hemma på WTA än i 12 års turneringar enligt min mening.
Det som hände var en i det närmaste perfekt uppvisning från Ellas sida med ett enda unforced error och ett tempo som trots Fridas försök att lugna ner det var mördande från alla positioner från banan.
En bländande uppvisning som tog slut på 45 minuter där Frida inte hade en chans. Trots detta så tog Frida det hela på ett väldigt bra sätt och ville direkt åka hem och träna i ett högre tempo och hennes kommentar var ”jag möter ju aldrig denna några som spelar på detta viset”.
Alltså blodad tand och summeringen blir en väldigt bra erfarenhet att det går att vinna matcher på denna nåvån men skall man slåss i de högre nivåerna så fattas det en del.
Andra positiva intryck var att en del oväntade kontakter togs vilket kanske kan bli ytterligare möjligheter till bra sparring och träning.